2009 introducerade Facebook gilla-knappen och 2015 gjorde Twitter det samma. Twitter hade innan det använts sig av den inte lika applåderande favoritmarkeringen. Som en smygande kontrast till det sociala mediets ursprungliga tanke om dialog och interaktion blev gilla-knappen en form av valuta. Och utan att vi först märkte det förflyttades fokus från dialogen, där den andre stod i centrum, till läktaren och dess applåder.
På politiska twitter blev då-och-nu som tydligast där det sansade samtalet ganska kvickt ersattes av det högljudda positionerandet. Jagandet efter likes förvandlade det förtroliga bordssamtalet till arenasport.
Det händer nåt när interaktionen förflyttas från det lilla till det stora. Din respekt för samtalssituationen är naturligtvis större om det enbart är de berörda som bedömer ditt beteende. När samtalssituationen flyttar ut på en arena, där det är läktaren som bedömer ditt beteende försvinner respekten för samtalssituationen och de övriga deltagarna. De viktigaste är inte längre samtalet och mötet med den andre, det viktigaste är att håva in likes från en mer och mer högljudd publik.
Varje inlägg och varje kommentar blir en audition som ska bedömas. Antal likes vinner i ett gladiatorspel där samförstånd och förståelse icke göre sig besvär.
UC ...
onsdag 22 januari 2020
måndag 13 januari 2020
Sex decennier av musikkonsumtion
Född 1968 vaddades jag tryggt in i 70-talets pojkrum av vinylskivor och kassettband. Först via föräldrarnas ytterst begränsade utbud av lp-skivor och singlar, sedan upptäckten av att musiken som spelades på radio kunde sparas på kassettband som i sin tur kunde konsumeras när helst jag ville. Bredvid sängen stod en kassettradio med ett framspolat kassettband, ständigt redo att med hjälp av rec-knappen utöka den musikaliska samlingen i pojkrummet. I takt med att jag blev äldre, men ändå så ung att egna pengar i stort sett saknades, blev lp-skivor ett stående inslag på önskelistor till jul och födelsedagar. Kassettbanden som i början dominerat blev med tiden ett komplement till skivbacken framför plastgrammofonen. Och från att främst ha varit ett sätt att samla på sig låtar från radion började kassettbanden innehålla hela radioprogram. Framförallt var det upptäckten av närradiostationer där tempot var något högre än i Poporamas folkskoletrygga famn och istället för inväntade låtar blev själva programmet en helhetsgrej. Fortfarande kan jag 40 år senare hitta kassettband på landet märkta med SBC 7/5-80. Att jag började spela in hela program hör naturligtvis också ihop med en ökande tillgång av kassetter. I egenskap av forskare hade mina föräldrar tillgång till en (åtminstone ur en 12-årings perspektiv) närmast outtömlig källa av kassettband. Den tredje fasen av kassettkonsumtion korrelerade med vinylsamlandet. Kassetten var under de första åren av musikkonsumtion ägnad jagandet av musik från radion. Oavsett om det rörde sig om styckad låtinhämtning eller hela program var det radion som stod för källan. I takt med att vinylsamlingen växte fick kassettbandet ett närmast konstnärligt uttryck. Det är väl endast Buster som kan konkurrera med "blandbandet" om de nostalgiladdade tårkanalerna hos män i min egen ålder.
Med blandbandet kunde man för första gången skapa sina egna kulturupplevelser. "Bästa synten 1981" blev med tiden ersatta av mer tematiska kärleksförklaringar. För en blyg musiknörd var dessutom blandbandet den "perfekta" blombuketten när man var intresserad av nån tjej. Att det "perfekta" inte alltid var perfekt är en annan historia som skulle kunna rubriksättas med den unge och sedermera äldre mannens brist på tydlighet. En brist där man alltid hade ryggen fri. En rädsla för blottläggning och nobben. En blombukett utanför dörren går inte att misstolka, ett blandband med förtäckta kärleksförklaringar däremot. Att blandbandet i modern tid blivit en närmast metaforisk sanning för den strömmade musiken har lika mycket med rum som tid att göra.
Tiden gick och förhållandet mellan det mer stationerade vinylsamlandet och det mer mobila blandbandandet stabiliserades. När 80-tal blev 90-tal började lp-skivan mer och mer ersattas av cd-skivan. CD-skivan var mindre och rymde mer. Att jag själv drog ut på cd-fieringen berodde på vinylsamlingens volym. Här hade jag under mer än ett decennium byggt upp mitt eget bibliotek av lp-skivor och jag visste att biblioteket var tvunget att rivas den dagen som cd-spelaren packades upp. Kassetten och lp-skivan kompletterade varandra medan lp- och cd-skivan konkurrerade. CD-biblioteket byggdes till slut upp och lp-skivorna började samla damm för att till slut helt arkiveras ute på landet tillsammans med en vinylspelare som till slut vittrade sönder. CD-konsumtionen såg ut ungefär som lp-konsumtionen och alla var tillfreds med detta.
Men så dök internet upp. I början som något spännande på andra sidan telefonlinjen via ett sprakande modem. Textad information kunde delas globalt men allt gick än så länge väldigt långsamt. Men när bredbandet dök upp började det hända grejer även för musikkonsumtionen. Musik kunde delas och laddas ned. I början konsumerades musik som tidigare, men med den skillnaden att kostnaden sjönk och utbudet ökade. Helt plötsligt fick man tillgång till musik som aldrig givits ut på cd. Grävandet efter gamla obskyra psykplattor från 1971 blev ett sätt att umgås. I denna anarkistiska epok införskaffades tomma cdr-skivor för nästan inga pengar alls, cdr-skivor som sedan brändes fulla av främst nedladdad musik. Lyssnandet skiljer sig inte nämnvärt från cd-lyssnandet. Det är fortfarande stereon i vardagsrummet som står i centrum.
Det är först några år senare med ipodens intåg som lyssnandet mobiliseras på allvar. Nu börjar små spelare som specialiseras på musik i mp3-format spridas. Allt är fortfarande offline och det finns ingen begränsning av vad de kan fyllas med. För första gången börjar nu den privata lyssningen via hörlurar bli det huvudsakliga sättet att konsumera musik på. Även om skivbolagen börjar komma igång med styckeförsäljning av digital musik är det mesta innehållet på våra ipods piratladdat. På samma sätt som cdr-skivan var mellanstationen mellan cd-skivan och den mer mobilt anpassade ipoden, var ipoden mellanstation mellan nedladdningseran och den strömmade musiken. Ipoden fick oss att konsumera musik mobilt. I takt med att bredbanden utvecklades och att wifi-världen spreds fick vi strömmad musik i det fria via Spotify. Den strömmade spotifymusiken är på sitt sätt en tillbakagång till blandbandet. Styckeslyssnandet ersätts av blandlyssnandet. Spellistan skapas som en blinkning till barndomens blandband. Men eftersom Spotify egentligen inte har blicken riktad mot oss användare utan istället vill erbjuda en affärsmässig lösning för folk som vill fortsätta att tjäna pengar på musik trängs plattformen för do-it-yourself-anarki undan för att ge plats åt skvalet som affärsidé. Det egenformulerade blandbandet byts ut mot algoritmerad stämningslyssnning. Allt baserad på vad du tidigare tryckt på för knappar.
Vi lever nu i överflödets tid och all musik förvandlas till ett bakgrundsskval att lägga bakom andra sysslor. Rent inredningstekniskt är spotify ypperligt. Om musik har samma funktion som färgen på stolarna eller soffkuddarnas placering är opersonliga spellistor mumma. Om så få vassa kanter som möjligt är måttstocken spelar förklädda kärleksbrev mindre roll. För den minoritet som lyssnar på spotify för att ta till sig musik att passionerat stanna upp till är problemet egentligen ett annat. När vi enbart lyssnar på spotify förvandlas musik som inte finns där till ickemusik. På samma sätt som lp-skivor som inte tryckes om som cd-skivor hamnade i glömskans garderob.
Från innehav till tillgång och den existensiella vånda det medför. När allt finns att tillgå går det inte längre att ruta in sig själv, på samma sätt som tidigare, bland skivbackarna. Att vara utan att ha. Du är inte länge vad du äger. Ett antikapitalistiskt credo, som även om det ligger i tiden döljer en sorg. När hopp och förtvivlan inte längre ligger mellan dig och din samling försvinner nåt på vägen. För oavsett om det handlar om ett kassettbands ändlösa väntan på rätt låt eller en skumpig måndagsresa in från Skå till Skivbutiken och tillbaka, gör motståndet njutningen en tjänst. När allt annat ständigt står och väntar bakom hörnet är det desto svårare att se nu-och-här-värdet. Det finns en utilitaristisk tvist i den ständiga tillgången som är svår att bortse från. Å ena sidan njutningen av det fysiska ägandet som trots allt är rumsligt och tidsligt inkapslat. Å andra sidan samlarens brist på förmåga att fånga dagen. Att slänga sig in i här-och-nu utan att behöva paketera in det i en morgondag är förvisso en utmaning för fler än skivsamlaren.
UC ...
Med blandbandet kunde man för första gången skapa sina egna kulturupplevelser. "Bästa synten 1981" blev med tiden ersatta av mer tematiska kärleksförklaringar. För en blyg musiknörd var dessutom blandbandet den "perfekta" blombuketten när man var intresserad av nån tjej. Att det "perfekta" inte alltid var perfekt är en annan historia som skulle kunna rubriksättas med den unge och sedermera äldre mannens brist på tydlighet. En brist där man alltid hade ryggen fri. En rädsla för blottläggning och nobben. En blombukett utanför dörren går inte att misstolka, ett blandband med förtäckta kärleksförklaringar däremot. Att blandbandet i modern tid blivit en närmast metaforisk sanning för den strömmade musiken har lika mycket med rum som tid att göra.
Tiden gick och förhållandet mellan det mer stationerade vinylsamlandet och det mer mobila blandbandandet stabiliserades. När 80-tal blev 90-tal började lp-skivan mer och mer ersattas av cd-skivan. CD-skivan var mindre och rymde mer. Att jag själv drog ut på cd-fieringen berodde på vinylsamlingens volym. Här hade jag under mer än ett decennium byggt upp mitt eget bibliotek av lp-skivor och jag visste att biblioteket var tvunget att rivas den dagen som cd-spelaren packades upp. Kassetten och lp-skivan kompletterade varandra medan lp- och cd-skivan konkurrerade. CD-biblioteket byggdes till slut upp och lp-skivorna började samla damm för att till slut helt arkiveras ute på landet tillsammans med en vinylspelare som till slut vittrade sönder. CD-konsumtionen såg ut ungefär som lp-konsumtionen och alla var tillfreds med detta.
Men så dök internet upp. I början som något spännande på andra sidan telefonlinjen via ett sprakande modem. Textad information kunde delas globalt men allt gick än så länge väldigt långsamt. Men när bredbandet dök upp började det hända grejer även för musikkonsumtionen. Musik kunde delas och laddas ned. I början konsumerades musik som tidigare, men med den skillnaden att kostnaden sjönk och utbudet ökade. Helt plötsligt fick man tillgång till musik som aldrig givits ut på cd. Grävandet efter gamla obskyra psykplattor från 1971 blev ett sätt att umgås. I denna anarkistiska epok införskaffades tomma cdr-skivor för nästan inga pengar alls, cdr-skivor som sedan brändes fulla av främst nedladdad musik. Lyssnandet skiljer sig inte nämnvärt från cd-lyssnandet. Det är fortfarande stereon i vardagsrummet som står i centrum.
Det är först några år senare med ipodens intåg som lyssnandet mobiliseras på allvar. Nu börjar små spelare som specialiseras på musik i mp3-format spridas. Allt är fortfarande offline och det finns ingen begränsning av vad de kan fyllas med. För första gången börjar nu den privata lyssningen via hörlurar bli det huvudsakliga sättet att konsumera musik på. Även om skivbolagen börjar komma igång med styckeförsäljning av digital musik är det mesta innehållet på våra ipods piratladdat. På samma sätt som cdr-skivan var mellanstationen mellan cd-skivan och den mer mobilt anpassade ipoden, var ipoden mellanstation mellan nedladdningseran och den strömmade musiken. Ipoden fick oss att konsumera musik mobilt. I takt med att bredbanden utvecklades och att wifi-världen spreds fick vi strömmad musik i det fria via Spotify. Den strömmade spotifymusiken är på sitt sätt en tillbakagång till blandbandet. Styckeslyssnandet ersätts av blandlyssnandet. Spellistan skapas som en blinkning till barndomens blandband. Men eftersom Spotify egentligen inte har blicken riktad mot oss användare utan istället vill erbjuda en affärsmässig lösning för folk som vill fortsätta att tjäna pengar på musik trängs plattformen för do-it-yourself-anarki undan för att ge plats åt skvalet som affärsidé. Det egenformulerade blandbandet byts ut mot algoritmerad stämningslyssnning. Allt baserad på vad du tidigare tryckt på för knappar.
Vi lever nu i överflödets tid och all musik förvandlas till ett bakgrundsskval att lägga bakom andra sysslor. Rent inredningstekniskt är spotify ypperligt. Om musik har samma funktion som färgen på stolarna eller soffkuddarnas placering är opersonliga spellistor mumma. Om så få vassa kanter som möjligt är måttstocken spelar förklädda kärleksbrev mindre roll. För den minoritet som lyssnar på spotify för att ta till sig musik att passionerat stanna upp till är problemet egentligen ett annat. När vi enbart lyssnar på spotify förvandlas musik som inte finns där till ickemusik. På samma sätt som lp-skivor som inte tryckes om som cd-skivor hamnade i glömskans garderob.
Från innehav till tillgång och den existensiella vånda det medför. När allt finns att tillgå går det inte längre att ruta in sig själv, på samma sätt som tidigare, bland skivbackarna. Att vara utan att ha. Du är inte länge vad du äger. Ett antikapitalistiskt credo, som även om det ligger i tiden döljer en sorg. När hopp och förtvivlan inte längre ligger mellan dig och din samling försvinner nåt på vägen. För oavsett om det handlar om ett kassettbands ändlösa väntan på rätt låt eller en skumpig måndagsresa in från Skå till Skivbutiken och tillbaka, gör motståndet njutningen en tjänst. När allt annat ständigt står och väntar bakom hörnet är det desto svårare att se nu-och-här-värdet. Det finns en utilitaristisk tvist i den ständiga tillgången som är svår att bortse från. Å ena sidan njutningen av det fysiska ägandet som trots allt är rumsligt och tidsligt inkapslat. Å andra sidan samlarens brist på förmåga att fånga dagen. Att slänga sig in i här-och-nu utan att behöva paketera in det i en morgondag är förvisso en utmaning för fler än skivsamlaren.
UC ...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)