Den enda anekdotvetenskapligt bevisade skillnaden mellan x och y sägs vara förekomsten av rankinglistor. Ju fler hårstrån i ansiktet, ju fler tomma rader att fylla och för samband i hobbyrummet är vi alltid mer mottagliga för verifikation än falsifikation. Oavsett kön är precisglaset alltid halvfullt.
Att kvinnor i min direkta och indirekta omgivning har visat sig mindre benägna att formulera tankar i listor är alltså sant eller ointressant, allt beroende på alkoholintag. Pudelns kärna, som också är beroende av placering i alkoholkedjan, är naturligtvis den inre grindvakten eller som någon säkert skulle säga den inre "åsiktskorridoren". Man är rädd att hamna i dåligt sällskap helt enkelt. Den tjugoårige litteraturvetaren var paniskt rädd för svarta polotröjor där vi med de rätta nycklarna var lite finare, lite bättre. I dag är det höhöande kvinnor är si, män är så, som skrämmer. Och si är det ju inte. Trots det var det alltid lika roligt med de salongsberusade undersökningarna där slutsatsen, måhända mer mottaglig för verifikation än falsifikation, var tydlig. Det ena könet hade i högre utsträckning ett jakande svar på huruvida topp-3-lista fanns. Böcker, filmer, skivor eller offensiva mittfältare. Oavsett ämne "visste" man att ju fler skäggstrån ju större chans till topp-3-lista. Motargument som att det är svårt, närmast omöjligt att jämföra, verkade försvinna med ökade inslag av skäggstrån.
Möjligen behöver jag nu gå i svaromål för det slarvtänkta och ägna mig åt ett par raders formuleringscurlande. Rädslan för att säga för mycket gör att mer tid ägnas åt nedmonteringen av de stora orden än orden i sig. För många år sedan var jag en ung man som läste litteraturvetenskap på universitetet. När det kom till uppsats valde jag att analysera Gunnar Ekelöfs diktsamling Färjesång. Eftersom jag var på tok för upptagen av sanningsbegreppet ansåg jag att texten inte lät sig analyseras, i alla fall inte utifrån begrepp som sant eller falskt. Konsekvensen blev då att halva uppsatsen upptogs av att bevisa det orimliga i att akademiskt sett tolka poesi, för att sedan ändå ägna den andra halvan av uppsatsen åt att just tolka poesi, men med förbehållet att tolkningen jag gjorde inte kunde sägas vara mer eller mindre sann än någon annan tolkning. Vilket på ett trivialt vis naturligtvis är "sant". Men sant är också att det alltid går att göra mer eller mindre rimliga tolkningar, även om det inte finns ett facit längst bak i boken.
Med andra ord är rankinglistor den enda irrelevanta avvikelsen mellan kvinnor jag mött och män jag träffat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar